Pathos

När politikerna målar upp en dyster bild av samhället och du blir orolig eller upprörd, då blir du pathos-övertygad. På samma sätt blir du pathos-övertygad när någon håller ett eldigt tal som gör att du får energi och lust (den här typen av tal ser vi i var och varannan amerikansk film).

Våra känslor påverkas ofta av berättelser, bilder, exempel, musik och stämningar, men naturligtvis även av känslor. Om vi uppfattar att någon är engagerad så har vi själva lättare att bli engagerade. Känslor smittar.

När retoriken blir kritiserad så är det oftast det känslomässiga övertygandet som lyfts fram som oetiskt. Politiker skrämmer oss med berättelser om ett samhälle i kris, trots att fakta inte sällan visar på motsatsen. Då kan man tala om oetiskt övertygande – att skrämma till sig väljarnas röster.

Men pathos-övertygande behöver i sig inte vara oetiskt. Merparten av oss behöver bli känslomässigt påverkade för att överhuvud taget kunna ta till oss ett budskap. Det räcker inte med rationella ord och logiska argument för att bli påverkade. Budskapet behöver balanseras upp med såväl pathos-övertygande som ethos-övertygande för att bli meningsfullt, trovärdigt eller förståeligt.